weight-losss-diets.com

Jag har allt mer kommit att tvivla på verkligheten. Ingeting känns hållbart och beständigt längre. Hela min verklighetsuppfattning är gungning, det är till och med så att jag har börjat tvivla på mina synintryck. Det som mina ögon och öron förmedlar är inte sanningen, det ger mig bara en del av ett skeende som någon annan kan uppfatta helt annorlunda dessutom passar min hjärna på at omtolka det som jag tror mig ha sett och hört. På ett filosofiskt plan blir det ännu jobbigare. Jag börjar allt mer hålla med den där satans Wittgenstein. Vi kan inte ta något förgivet inget är sant. Jag kanske är i klimakteriet, jag kanske är en elvaårig pojke eller en hund. De saker som jag trodde och upprätthållit som fina minnen kanske egentligen var betydelselösa eller till och med hemska. Vatten är inte vått. Förstår jag egentligen mitt eget språk eller uppfattar jag de ord folk säger till mig på ett helt annat sätt än avsett. Jag tror jag börjar bli paranoid också.