weight-losss-diets.com

Jag har allt mer kommit att tvivla på verkligheten. Ingeting känns hållbart och beständigt längre. Hela min verklighetsuppfattning är gungning, det är till och med så att jag har börjat tvivla på mina synintryck. Det som mina ögon och öron förmedlar är inte sanningen, det ger mig bara en del av ett skeende som någon annan kan uppfatta helt annorlunda dessutom passar min hjärna på at omtolka det som jag tror mig ha sett och hört. På ett filosofiskt plan blir det ännu jobbigare. Jag börjar allt mer hålla med den där satans Wittgenstein. Vi kan inte ta något förgivet inget är sant. Jag kanske är i klimakteriet, jag kanske är en elvaårig pojke eller en hund. De saker som jag trodde och upprätthållit som fina minnen kanske egentligen var betydelselösa eller till och med hemska. Vatten är inte vått. Förstår jag egentligen mitt eget språk eller uppfattar jag de ord folk säger till mig på ett helt annat sätt än avsett. Jag tror jag börjar bli paranoid också.

Det är aldrig lätt att först med att prova något. En teknik, en system av något slag eller en ny tankemodell. Gör man något som inte lyckas, kanske bara en detalj, finns nämligen alltid risken att man blir svårligen demoniserad av sin belackare efteråt. De kanske till och med försöker skylla sina egna illdåd på avfällingen och önskar denne benskörhet. Det finns många exempel genom hela mänsklighets historia på det här fenomenet. Ett flertal pionjärer på lika många områden har trots sina enorma framsteg beskyllts för att vara både det och det andra, ibland rent groteska osanningar som är uppenbara fabrikationer. Jag tänker nu särskilt på en historisk figur som utsatts för så mycket smutskastning och behäftats med så mycket lögner att det är rent skrämmande. Jag tänkte gå in på några detaljer eller så. Det räcker bara att poängtera att det är lätt att bli lurad. Allt blir så suddigt i detta nät av lögner att man knappt vet vad som vad längre, så här känns det nog att ha försvagad syn på grund av försvagning i skelettet och benskörhet antar jag. Många myter och lögner cirkulerar och har gjort det länge. Ta ingen på orden. Lita enbart på fakta.

Jag har dessvärre börjat lägga på mig några kilo för mycket kring midjan på senare tid, den saken är alldeles uppenbar. Jag måste skärpa till mig här och det kvickt ifall jag inte vill sluta som en Michelin-gubbe. Och så kan vi ju verkligen inte ha det, jag vägrar faktiskt. Så nu är det dags att ta tag i saken innan det blir värre och så illa att jag inte ens orkar göra någonting åt saken längre. Jag ska börja träna intensivt, det har jag redan bestämt. Just nu lutar det åt simning. Simning är bra träning för hela kroppen och dessutom är jag bra på det. Men jag skulle behöva något som ökar min fettförbränning ytterligare också. Jag har läst om ett flertal preparat och naturläkemedel men det är svårt att välja den rätta. Alla kan ju inte vara lika bra eller hur? Något är säkert ren bluff och det vill jag ju gärna undvika.

Jag har egentligen aldrig varit intresserad människors små futtiga mellanhavanden som gräl eller en misslyckad plastikoperation. Nej, det är det stora frågorna som är min grej. Universum och sådant. Filosofi. Meningen med livet. Huruvida Beggar’s Banquet eller Exile on Main St. är den bästa Stonesplattan, för det är definitivt någon av de två även om Let it bleed och Sticky Fingers båda kommer väldigt nära. Enligt min mening är det definitivt så i varje fall. Jag var ett tag inne på att det var det var en helt annan Stonesplatta (ganska dålig så jag avslöjar inte vilken) som var bäst men det sa jag mest för att vara annorlunda tror jag. Men jag har släppt de där obstinata fånerierna nu. Ingen mening med att hålla på så längre. Jag orkar inte heller. Hävda en ståndpunkt som jag egentligen inte skriver under på bara för att skilja ut mig från mängden, det finns andra bättre sätt att göra det.